anceza

Lyckligaste dagen och minnet under 2009!

Ja så har vi klivit över till ett nytt år igen, börjar kännas som man håller på och bli gammal....
Men det känns bra. Jag bara känner vad BRA livet känns! Härligt när det känns så, trots att det är -23 ute och man får elda dygnet runt för att hålla värmen.
På nyårsafton innan tolvslaget börja jag och snickra ihop en hemsida om våran gård. Det kändes som ett kliv in i nya året med att visa upp sig, marknadsföra sig. För jag vet ju inte ännu vad jag ska bli när jag blir stor.
Torgtant kanske? Kan ni se mig med långkjol och förkläde, sjal på huvudet, en korg med ägg, en korg med hembakat bröd och lite bivaxljus....*skrattar*
Nej det är nog bäst att hålla sig hemma och grunna mer på vad jag kan ta mej för. Har i alla fall funderingar på min ull, måste börja sortera min ull jag har ute i ladan, se om jag ska hyra en kardmaskin, så får jag sälja kardad ull, för tovning är ju populärt nu. Så har jag ju mina ägg oxå!
Nånting lär det väl bli för tanten på myrbacken, som under 2009 hunnit gifta sig, kläckt fram över 40 kycklingar, köpt en bagge åt sina 10 tackor, hunnit blivit utbildad undersköterska, ja man kanske gjorde en del under 2009 ändå, även fast man bara tycker tiden går och går och går.
Tack alla ni som hjälpt mej på vägen under 2009, de flesta har nog bidragit med nånting, sorg som glädje, allt är ju minnen från 2009 i alla fall!
Kram från Tanten Thorén på Myrbacken!

Sitter här i morgonstunden med sprakande brasor i kamin och vedspis, termometern ute visar-20. så jag ska snart ut efter mer ved. Stefan jobbar, jag jobbar i kväll. Nu har jag 3 pass kvar, sen har jag valt att sluta som vikarie där. Varför? Ja därför skulle jag trotsigt svarat om jag var uppkäftig och bortskämd.
Lång historia kort, orkar inte mer, orkar inte vara borta när stefan är hemma och tvärtom. Vad ska vi med Myrbacken och alla djur till i så fall? Tanken var att jag skulle kunna vara hemma mer och sköta om det som står mej närmast i livet, djuren, gården och min Stefan. Men när man räknat ut att man haft 2 lediga helger på nästan 4 månader, då känns det lite fel. När man jobbar mest kvällar när man jobbar och är helt slut. Nej nu sätter jag ned klacken och tänker på 2 förebilder i mitt liv, Mormor och Farmor, jag tror de sitter på och moln och ler och nickar när de ser mej på Myrbacken, och säger samstämmigt, -Nu har Anna hittat hem, nu har hon äntligen fått sin bonde och bondgård. Tror nog Stefans Mormor också nickar och mår gott av det.
Min mormor sa redan i tonåren åt mej -Du ska gifta dej med en bonde du! Ja Mormor, jag fick min bonde till slut, vägen var inte spikrak till honom, men det var värt att göra några avstickare på vägen hit.
Och varför ska man då jobba på ett ställe som aldrig ger något, kommunerna ser ju till att vi vikarier aldrig får ett stadigt jobb, för som vikarie kan man få jobba som i all evighet. Men nu räcker det för mej. Om jag så ska sitta på myrbacken och äta ägg, jag vi ska klara oss.
För varför ska man jobba och spara pengar? Jag har inga barn som ska ärva mig, och om jag hade det skulle jag inte sitta och spara åt dom, de får de göra själva. Och jag har inga behov att leva lyxliv eller ha massa statusprylar, jag har heller inga behova att resa, jag vill njuta av mitt liv här och nu! Och eftersom jag har en man som är av samma åsikt så finner jag ingen anledning att tycka nåt annat.
Men hittar jag något passande deltidsjobb så tar jag det, men heltid, nej tack. Jag har arbete här hemma också. Vem bestämmer hur mycket man ska jobba, jo jag själv! Och den man bor tillsammans med så klart. Men vi tycker lika, vi behöver inte leva i ett överflöd, men vi vill få ut något av livet, och det får vi när vi ser våra djur, vår gård, små liv som blir stora liv, gräs som grönskar, träd som växer, de fyra årstiderna som ger oss såå mycket.
Vi lever i en tid där många jagas av att man ska gå samma väg som alla andra. Vi jagas av att vi måste pensionspara, vi måste jobba och jobba. Men som jag sagt förr, jag skulle ha levt för 100 år sedan. Då man såg om sitt eget hus, nu ska det jämföras och avund är ett välanväntord numera.
Och jag kanske ses som annorlunda när jag VILL något som jag brinner för, men då får jag väl vara det då. Alla krav och måsten har jag fått nog av. Jag har klarat mej själv sen jag var 17 år, och nu är det dax att man gör det man vill, när man har möjlighet. Jag har alltid jobbat, så jag har inte legat samhället till last precis.
Så något socialfall har jag aldrig varit, och kommer aldrig att bli.

I går myste vi när jag kom hem från jobbet. I dag har jag småpyssla och haft en lugn och fridfull morgon med gubbe och hundar och katter.
Nu är man nyduschad, har en fläskpannkaka i ugn. Sen blir det att åka och handla lite, vi styr nog kosan till Ekshärad, då kan man handla hönsfoder också. Så ska vi ha grejer så vi kan fixa skinka i kväll, och eventuellt revbensspjäll.
Så ska vi så klart till svärföräldrarna en stund, för de åker till Bollnäs i morgon. Sen hem och fixa lite mat till julen! Och glöggafton.
Måste bara få skriva, Vad bra jag mår just nu! Skönt!H en riktigt go jul nu! Och må gott och var vänner!

Kom i håg att man kan tända ett ljus för varandra, och komma i håg varandra genom det, både vi som inte kan vara tillsammans och för dom som inte längre kan vara hos oss längre. Julen skall inte bara gå ut på dyra presenter och mat. Vi skall även komma i håg varandra och komma i håg varför vi firar jul!

Ja nu är det inte många dagar kvar till dopparedagen. Även om jag ska jobba jul så jobbar jag inte så väldigt långa pass. Så vi ska nog hinna ha jul här och må gott. Har sagt det förr och säger det igen. Tack för att vi hittade den här gården och den blev våran!
Även om man hann bli 40 år så var det inte för sent att hitta "sin" plats på jorden. Jag och Stefan är sååå glada var dag att vi får bo här. Och nu får vi uppleva en vit jul på Myrbacken. Jag har bakat vörtlimpor, Stefan har köpt skinka, köttbullar och prinskorv i frysen. Julpyntat både ute och inne. Det behövs inte mycket mer när man är två + alla djur.
Om det dyker upp någon mer och vill fira med oss så ordnar det sig också.
Den här gården är en gård som jag och Stefan i hela vårat liv drömt om att få ha. Man blir alldeles varm bokstavligt talat att få elda i vedspisen och kakelugn och känna glädjen av att det är vårat och här skall vi åldras tillsammans, Makarna Thorén!
Jag hoppas att inte alla behöver bara känna stress under jul, utan också kunna njuta av julen, för det har nog jag inte kunnat förrän nu just här! Och jag unnar alla en lugn jul med just lugnet och främst uppskatta sina nära och kära! Ta hand om varandra och var glad för den du är och det du har! En riktigt God Jul till alla! Kram!

Fjolårets bild, men väldigt lik bilden av gården nu. Skönt med snö under jul, blir mer jul!

Ja stå för den du är! Sitter med ett glas vin i ena handen och funderar. Vem är jag då? Jo en mycket känslig människa, som blivit bränd, jävligt bränd många gånger. På många vis, känslomässigt främst. Har nu i 40- årsåldern kommit på vad himla rädd jag är. Jag kanske inte verkar bry mig om alla så väldigt alla gånger. Men känt faktum är - Bränt barn skyr elden! Och många gånger har jag blivit utnyttjad på fula sätt. Mer och mer har jag kommit på att det är främst "kompisar" som svikit mig. Det tar hårt, mycket hårt. Jag har två riktiga kompisar som aldrig lämnar mig förrän jag lämnar jordelivet, Helene och Marie! Ni finns ALLTID, även om vi aldrig träffas, och pratar, jag vet att ni finns, ni har ALDRIG svikit mig eller mina förtroenden jag givit er.
Jag står för att jag är gammaldags i tänket och i värderingar. MEN jag har alltid klarat mig ur mina kriser också. Jag har haft karlar som svikit mig, utnyttjat mig, kränkt mig, och ljugit för mig, mig jag har ridit ut stormen, jag har tacklat det, kämpat mig ur det med krafter som jag inte visste fanns. Jag har ALLTID hoppats att det blir en bättre dag i morgon eller framöver. Jag har haft och har fortfarande ångest och en massa demoner som förföljer mig, men jag för mitt eget krig med dom, jag ska vinna över dom. Styrkan får jag från Stefan, mina älskade djur, och det arbete jag bara ÄLSKAR, mina gamlingar är verkligen en styrka. Men det jag ar på Myrbacken kan ingen, ingen förstå! När mina stunder är som värst, ja då kramar jag mina hundar, kelar med katterna, går ut till MINA får, fåren är bara sååå kravlösa. Tror ingen kan förstå hur mycket harmoni de kan ge, får som kommer och tigger om min kärlek, bli kliade och omtyckta. När värsta ångesten kommer, då kunde jag sitta i timtal med dessa lurviga varelser.
Och min ensamhet på Myrbacken det är min batteriladdare, jag kommer säkert dö ensam, men det spelar ingen roll. Bara jag mår bra då. Ensam är jag stark, ensam får jag tänka mina egna tankar, ensam kan jag lösa problem. Att jag sedan fått äran att gifta mig med en med samma tankar och värderingar som mig, jag det är största vinstlotten. Och framförallt så kränker han mig inte, han utnyttjar mig inte utan han låter mig vara den jag är, och tycker om mig som den jag är och delar mina intressen. Hur bra får man ha det.
Jag menar inte att jag skall sitta ensam här, men min STORA trygghet är min gård mitt Myrbacken. Mina djur. Det är jag! Min trädgård, mina djur, det är verkligen mitt allt. Töntigt? Nej ett resultat av en ofrivillig barnlöshet, så respekterar du mina djur, och mitt sätt att leva, så respekterar du det jag aldrig fick. Barn.
Kram från Bondmoran på Myrbacken!

Ja farmen ökas ut, i dag kläcktes 4 kycklingar. Tre gula och en svart, så nu har jag totalt kläckt fram 17 stycken kycklingar. Folk frågar vad jag ska ha de till, ja hitills så har jag inte haft några problem att sälja ägg, har knappt ägg själv nån gång. Så blir det hönor så blir det ägg! Blir de för mycket tuppar, ja då får vi grilla mycket kyckling i vår. Makabert tycker många, men bönder är väl inte vegetarianer? Och varför skulle jag köpa kyckling i affären om jag skulle ha för mycket tuppkycklingar hemma? Ska jag ha gris till sommaren så ska jag ju inte ha den tills den självdör, då ska jag ju slakta den sen. Det är samma med de lamm som föds i vår, de går till slakt sen. Annars vore det ju helt onödigt allting, då skulle man ju bara syssla med hobby, och då är det bättre och ha hästar och hundar, men de kostar bara, det vi håller på med är ju för att det ska löna sig lite oxå.
Så jag fortsätter kläcka ägg jag, så får vi se vad det blir för kön på dom. Än så länge är de helt underbart söta bara! Piper och flaxar runt. Gula och svarta och guldbruna. Såå söööta!
Annars så jobbar jag mest, om jag inte är hemma och är bohemig och är för mig själv och eldar och pysslar med alla mina goa underbara djur! Och är fortfarande RÖKFRI!!!

Novembermörkret faller över oss, och även några snöflingor i dag. Alltid när jag skriver här så upplever alla att jag är så lycklig. Och det är jag oftast. Men när höstmörkret faller över oss är det lätt att det kommer mörka tankar över var och en och så över mej.
När man hittat sin drömgård, nyss gift sig, har får och höns, kycklingar och katter omkring sig så skall man bara vara lycklig. Men det finns ett aber, pengar, i mitt fall så betyder inkomsten ångest. För jag har inget jobb. Men för tillfället så jobbar jag häcken av mig som vikarie. Och då ska man baaaara vara glad för allt jobb. Men hur är det att vara vikarie? Vad har man för liv som vikarie? Vad har du för skyldighet och rättighet?
Man funderar mycket på sänt som vikarie man funderar så det slår knut på sig i huvudet. Denna vecka sa min kropp i från, och då faller jag direkt, pladask. Blir deppig över att jag inte orkar. Så i går och i dag har jag varit hemma. Hur sa kroppen ifrån då? Jo med diabetesen gick det inte bra, sky högt socker, totalt slut, knäsvag och darrig, ont i huvudet och trött så ini nordens. Så det var bara att ge ned, jag ska inte in i den där väggen mer.
Men är det jag som bara hittat på alla villkor för vikarien, eller hur är det i vården? Stämplar du så får du inte säga ifrån dej jobb, nej det vet jag. Men det innebär väl inte att man måste ta allt man får? Tio dagar i sträck och fyra helger i rad, på olika avdelningar, inga bestämda arbetskamrater. En ledig dag då och då. Aldrig få träffa sin man. För att vi går om varann. För att jag stämplar så måste jag väl inte jobba jämt? Säger du nej så är du en tråkig vikarie och henne ringer man inte så gärna, men ska man inte få säga nej, kan man inte få ha ett liv, är det inte ett nog straff att man inte kan få jobb? Räcker det inte med att man inte kan planera sitt liv längre än en vecka i taget?
Men då tänkte jag, nu när jag var ute med hundarna, jag fyller 41 år på lördag, då är det väl dax att bestämma själv. Om jag tycker det räcker att jobba 25-30 timmar i veckan så är det väl min sak. Det är ju min ekonomi. Om jag jobbar 15-20 timmar i veckan så är det faktiskt min sak det med. För vet ni vad? Ni kan inte säga att - Ja men du stämplar ju! Ja det gör jag, men nu är mina 75 dagar slut, så om jag så jobbar en timme en vecka, ja då får jag ingen ersättning från a-kassan. Så nu kan ingen tvinga mig jobba 40 timmar eller mer i veckan, jag kan välja själv.
Usch vad bitter jag lät, men det är ju ingen som bryr sig särskilt mycket privat, så varför skulle dom bry sig i om jag får ersättning eller inte. Sånt kan man bevara inom familjen.
Jag bara kände att jag kunde kanske må bättre om jag fick skriva av mig, och det känns som det blev bättre. Jag har bestämt mig, jag jobbar så mycket som jag vill i fortsättningen, det är väl ändå meningen att man ska ha ett liv oxå. Och så vill jag ju må bra oxå. Nu när jag till och med lagt undan cigaretterna, förhoppningsvis för alltid!

Ett kort från i somras, på gården som jag verkligen älskar, min gård!