Våren smyger sig på sakta men säkert....

Varit ett långt uppehåll i bloggen igen. Dels har jag börjat jobba fullt igen. Även om jag bara jobbar 80% så jobbar man nästan lika många tillfällen som en heltid. Och alla som jobbar vet ju hur det är, trött när man kommer hem, men sysslorna finns ändå. Och då har väl inte skrivkrampen infunnit sig riktigt,
Så har vi haft sorg på gården. Mycket hastigt och oväntat så fick vi säga farväl till vår högst älskade Zeppo, som vi fick dela många härliga hundstunder med under 10 år. Det är det absolut värsta med att ha hund, att en dag så kommer denna jobbiga och orättvisa stund när man inte kan få ha sin bästa vän vid sin sida. Dom sätter djupa tassavtryck i ens hjärta, som aldrig lämnar hjärtat. Att ta farväl av en hund känns som en del av ens hjärta slits ur kroppen. För dom som känner mig, de vet hur mycket mina hundar betyder för mig, dom är verkligen mitt allt.Och han är och kommer att förbli djupt saknad länge länge....
Som väl är så har vi våran Nikko kvar, som nu blir kramad pussad, daltad, bortskämd och lika älskad som tidigare. Men han kan nog tycka att man är aningen jobbig som kommer och gosar med honom hela tiden. Men som väl är så har han tålamod med oss. Och har tagit det hela med ro, vilket förvånat mig, men djur förstår ju mer än man kan tro. Tack och lov.
Annars så börjar det synas att våren är på väg på våran gård. Hönsen värper som sjutton. Snön är borta. Stefan har huggit massa ved, så snart blir det att kapa och klyva. Mina små plantor i baracken växer till sig. Och på söndag eller måndag ska det förhoppningsvis kläckas lite kycklingar i baracken. Så man kan säga att jag går i väntans tider. Spännande att se hur många kycklingar det blir i kläckaren!
Annars så blir det jobb, bakning pyssla om djur och vänta på våren. Snart så är det dax för växthustider. Vilken dag som helst så ska jag städa i växthuset, så man är redo när varmare tider kommer.
Men nu ska jag fixa lite mat, sen blir det farmen och biggest loser, snart så är det slut på dessa dokusåpor, så man bli fri från tvn, även om det är självvalt att se så är man ju fast i det.
Ha det gott alla där ute! Och njut av ljusare tider! ♥
/ Kram från Myrbackskärringa!

Myrbackskärringas vardag!

Anna heter jag och är dalkulla från början. Bor i Hagfors i Värmland. Jobbar som undersköterska på ett äldreboende. Har 1 hund ,3 katter ,12 får,oräknade höns och några ankor. Gift med min Stefan sedan den 1 augusti 2009. Och har 2 styvdöttrar. Och 2 bonusbarnbarn.Och bor på en gård i Västra skymnäs som heter Myrbacken. Trivs att odla, pyssla med djuren och vara i naturen.

RSS 2.0