Längesen jag var här och blogga. Bättre sent än aldrig. Det har hänt en hel del. December månad tyckte jag bara flög förbi, Även om jag inte är så väldig för jul så var det fullt upp. Det liksom bara rullar på. Då vi jobbar skift både jag och Stefan så kan det vara ett pusslande att få ihop det här hemma. Skötsel av djur och hålla värmen i huset. Eldar man på 3 ställen i huset så är det en del bärande av ved. Tina vatten till djur som inte har nån värme, fåren och ankorna bor ju så att deras vatten fryser när det är mer än 5 minus. Och lilla Nikko behöver sina promenader och mattider. Jag klagar inte, det är ju vi som vill leva så här. Men ibland känner man sig så osocial så man fär dåligt samvete. Men vi har lite pyssel med våran gård vintertid, som tar längre tid än de andra årstiderna. 

Och när man har ett jobb inom äldrevården så kan man bli rätt mättad på folk efter dagens slut. Jag trivs med mitt jobb, men när jag kommer hem vill jag bara prata med djuren och stänga ner verksamheten i mitt huvud. Så att vi går om varann jag och Stefan, det är bara skönt vissa dagar. Då får jag bara själv med mina djur och finna harmoni på min gård. Ibland känner jag mig som en riktig eremit, då jag trivs bäst med att vara med djuren, lyssna på ljudbok, pussla och baka. Men det är väl mitt sätt att återhämta mig och ladda batteriet inom mig.

Och som tur är så är man gift med någon som har full förståelse för mitt sätt, annars så skulle det nog inte gå. Funderar ibland på om vänner och släktingar tycker jag är fruktansvärd när jag inte hör av mig, inte hälsar på eller "bryr mig". Men jag bryr mig, jag tänker på er, men jag verkligen orkar inte umgås eller prata ibland. Att jobba inom äldreomsorgen är verkligen tufft vissa dagar. Är man på jobbet 8 timmar en dag så är man slut, du ska upp med 8 stycken på morgonen, vilket innebär tvätt och påklädning, medicinutdelning, matningar, tvätta kläder, städa rum vissa dagar, ta rätt på disk, plocka fram och plocka bort vid maten. På och av med haklappar, plocka i och ur diskmaskin. Lägga vissa efter maten, upp med dom till kaffet. Av de 8 sitter 6 i rullstol, vilket i sin tur innebär förflyttningar med lyft. Toabesök med vissa under dagen. Det kanske inte låter så tungt, men, du skall alltid vara serviceinriktad, vara trevlig, alltid finnas med svar på frågor, som du kanske hör tusentals gånger, men du skall alltid svara trevligt. Du skall finnas på de flesta plan för de gamla. Vi är deras trygghet, vi träffar dom mer än deras anhöriga gör, vi finns för dom året om och alla veckor. Är de på dåligt humör, så måste du ändå vara proffsig och kunna hantera det. Ibland känner man att dom kan dra åt fanders, men det får jag bara känna, jag får inte visa det eller uttala det. Jag har ett fantastiskt jobb, men allt man gör på en dag, det kan göra att man bara vill vara med sig själv och bara vara när man är ledig. Det är inte lätt att vara proffsig undersköterska varje dag. Men jag försöker och vill vara det ett tag till. Även om jag kan tyckas vara osocial när jag bara är Anna! För Anna hon trivs både på sitt jobb och på sitt älskade Myrbacken!

Just nu trivs jag ännu mer på bondgården, för det snöar, landskapet är kritvit, och det brinner i 2 kaminer och i vedspisen, lite ljus är tända. Och Myrbackskärringa är ledig!!!

Ha en underbar helg gott folk och njuta av våran fina vita vinter, om 4 månader så är det krokusar och scilla fulla rabatterna-

/Kram från Myrbackskärringa!♥♥♥