Som vanligt kommer mina fundringar när jag sitter med kaffekoppen och myser med brasa i kamin och tända ljus. Och som vanligt är det mina värderingar om djur och natur som styr. Då jag aldrig fick några barn så är det mina djur som står mig mycket nära hjärtat. Mina hundar är mitt allt, är det något som är jobbigt att jobba dygn så är det att vara ifrån mina hundar.
Nu till mina funderingar. Surfade runt här och läste om renägarna i Idre. Om det är någon som läst om dom så har de flyttat varg och skjutit varg i Idre. Nu har de fortfarande problem med varg där. Det jag läser i kommentarerna är, att en del tycker att det är hobbyterapi att ha renar, de tycker att det inte är så viktigt att de kan ha renar. Vi ska ge plats åt vargarna och tydligen ska de bara acceptera varg.
Oavsett om man vill ha varg eller inte, ska det vara så här. Ska vårat kulturarv gå i graven för rovdjurens skull? Ur led är tiden. Inga renar, inga fäbodar, inga fårfarmare. Tycker det känns lite moment 22 här. Varg ska finnas för att de har funnits förr, vad tror folk att man levde på förr? Inte tror jag att bönderna för 100 år sedan importerade kött till familjerna, jag tror inte för en sekund att våra förfäder gick till lanthandeln för att köpa sig en köttbit från tyskland. Jag tycker det är konstigt att ingen funderar på hur det var för 100-150 år sedan. Då livnärde man sig på det man fött fram själv. Men nu ska de som försöker producera svenskt bara stå tillbaks och lägga ner sina verksamheter. Jag blir inte ens arg, jag blir mest ledsen så ledsen att ingen vill att våra kunskaper och arv ska leva vidare. Tänk de bönder som i generationer har drivit lantbruk och renskötsel, och nu ska de bli smutskastade och nergjorda av "naturmuppar", och dessa "naturmuppar" vad har de för kunskaper och känslor för tamdjur?
Jag skulle gärna ha fler får och djur, men så länge jag har varg så nära mig så törs jag inte. Varje dag jag går ut till fåren så räknar jag dom det första jag gör. När jag går med hundarna så planerar jag var jag ska gå, törs inte gå söderut själv med hundarna, för bara ett par kilometer härifrån, där jag brukat gå, där gick det varg ute på åkrarna mitt på ljusan dag. Så nu är man begränsad att gå med hundarna, mestsynd om hundarna.
Svaret man får är, bara man har hundarna kopplade så är det inte farligt, nej visst. Vad ska jag göra om det kommer vargar då? Lyfta upp hundarna? Säga schas? Har dom tänkt att attackera så skiter dom väl i mig.
Jag skulle vilja ha en till hund, men det går inte nu. Räcker med att jag har två hundar som får dåligt med motion. Tänk om våra förfäder fick se detta. Dom vänder sig i graven tror jag.
Det är inte vargen i sig som stör mig, det är hur människor tänker, att det inte sätter nåt värde i det som en gång har byggts upp av våra förfäder, att bönder inte ska kunna leva på sin verksamhet, att det inte är nåt värt att driva lantbruk och att folk kan tycka att det är hobbyverksamhet. Men de som tycker att det är hobbyverksamhet har nog inte jobbat ca 20 timmar per dygn som många stora lantbruk får göra, och ändå så går det bara runt åt dom. Tror inte renskötare har någon enkel tillvaro, de jobbar nog inte 7-16 de heller. Att sköta djur är inte nåt man kan släcka och gå hem eller ta semester när man vill. Då tycker nog en del att det är frivilligt, ja det kanske det är, men det kanske inte är så lätt att bara lägga ner en verksamhet som funnits i generationer. Det handlar om känsla, känsla för det som farfar och farfarsfar kanske har drivit. Kultur!
Men om alla lägger ner, vart får vi då mat från? Vill vi lägga ner allt som är svenskt? Inte jag! Jag ska då köpa en svensk Skinka till jul! Jag betalar hellre nån krona mer för att det är svenskt. Jag håller på bönderna i Sverige jag!
Kram från funderande Myrbackskärring!