Hallå!
Längesen jag skrev här, men bättre sent än aldrig. Egentligen skulle jag ha all tid i världen att blogga varje dag, för nu har jag gått hemma och varit arbetslös i snart 3 månader. Men när man har tid, ja då blir det ingenting tycker jag. Men jag brukar summera mina dagar och komma fram till att jag gör i alla fall nånting varje dag.
Vad händer här då, jo lammning sker, 3 lamm födda hitills. Därav ett flasklamm som kräver flska var tredje timme ungefär. Så lite småbarnsförälder är man just nu. Kycklingar kläcks med jämna mellanrum. Så höns, ja det finns det om nån vill köpa!
Jag har börjat och gå till min terapeut igen, och får även massage med jämna mellanrum. Varför? Ja inte för samma orsak som för 3 år sedan, då var jag i en djup deprission. Men inte nu, bara ett stort behov att reda ut begrepp i livet, vem jag är, vad jag vill, och varför jag reagerar på vissa saker på ett visst vis. Hon är som min mentor, lär mig att förstå mig själv och min allt för känsliga och sårbara sida. Och det känns så bra, det var som jag fick en spark i rumpan efter att få prata ur mig en del. Min terapeut har den inverkan att när jag står inför något som gör mig osäker, då känner jag hur hon sitter på min vänstra axel och viskar att jag ska stå på mig.
Och tänk vad bra jag har det, det har jag kommit på, nu kommer bonderomantiken! En sak som jag tycker är min lycka, det är hos fåren, på höskullen, i hönshuset eller med mina älskade hundar. Jag bara njuuuuuter när jag luktar får, eller när jag ligger på höskullen och tittar ner på fåren, och katten Kurre kommer och lägger sig bredvid mig och spinner. Eller få ligga och krama om mina älskade hundar, som är det bästa här i livet, förutom gubben då.
Och tänk denna underbara gubbe. Tror aldrig jag varit så trygg med någon. Vi har inte haft så otroligt roliga stunder alla gånger. Men efter att flyttat till Myrbacken, ja då har både han och jag hittat hem! Köpet av denna gård, den ångrar vi inte så länge vi lever. Vi njuter varje dag över att detta är vårat, även fast det nu gått 2 år så är det så underbart att vi köpte just den här gården. Det är vårat Paradis. Vi är inga rika människor om man ser på våra konton. Men vi är rika på det viset att vi trivs så bra här, vi är rika som får ha alla våra djur, vi är rika för att vi har varandra. Vi lever i harmoni, harmoni med livet.
Jag har bestämt att jobba i vården i sommar, fast än jag sagt att jag inte skulle det. Men de ringde och verkligen ville ha tillbaks mig. Men nu gör jag det på MINA villkor, det schema jag får, det ska jag ha. Inga extraturer och massa ändringar. Och bara på en avdelning, inga nattskift. Och det kändes bra. Jag ska inte jobba mig in i väggen. Jag ska jobba så att jag orkar med mitt bondeliv och mitt liv. Och med arbetsglädje.
Och så har jag sökt in på folkhögskola till hösten, en kurs jag tittat på i flera år, som jag inte trott mig att söka. Men nu är det gjort! Kursen är: Litteratur och skrivarprofil. Vadå? säger en del. Jo en kurs där man kan utveckla sitt skrivande. Och den kursen har jag länge velat gå. För jag har alltid, sedan jag kunde skriva, velat skriva och älskat att skriva uppsatser. Och alltid fått mycket gott betyg när jag skrivit uppsatser av olika slag. Så nu bara hoppas jag på att komma in på skolan!
Nu får det räcka för i dag! Ha en skön söndag!
Stor bondig kram från mej!