Ja stå för den du är! Sitter med ett glas vin i ena handen och funderar. Vem är jag då? Jo en mycket känslig människa, som blivit bränd, jävligt bränd många gånger. På många vis, känslomässigt främst. Har nu i 40- årsåldern kommit på vad himla rädd jag är. Jag kanske inte verkar bry mig om alla så väldigt alla gånger. Men känt faktum är - Bränt barn skyr elden! Och många gånger har jag blivit utnyttjad på fula sätt. Mer och mer har jag kommit på att det är främst "kompisar" som svikit mig. Det tar hårt, mycket hårt. Jag har två riktiga kompisar som aldrig lämnar mig förrän jag lämnar jordelivet, Helene och Marie! Ni finns ALLTID, även om vi aldrig träffas, och pratar, jag vet att ni finns, ni har ALDRIG svikit mig eller mina förtroenden jag givit er.
Jag står för att jag är gammaldags i tänket och i värderingar. MEN jag har alltid klarat mig ur mina kriser också. Jag har haft karlar som svikit mig, utnyttjat mig, kränkt mig, och ljugit för mig, mig jag har ridit ut stormen, jag har tacklat det, kämpat mig ur det med krafter som jag inte visste fanns. Jag har ALLTID hoppats att det blir en bättre dag i morgon eller framöver. Jag har haft och har fortfarande ångest och en massa demoner som förföljer mig, men jag för mitt eget krig med dom, jag ska vinna över dom. Styrkan får jag från Stefan, mina älskade djur, och det arbete jag bara ÄLSKAR, mina gamlingar är verkligen en styrka. Men det jag ar på Myrbacken kan ingen, ingen förstå! När mina stunder är som värst, ja då kramar jag mina hundar, kelar med katterna, går ut till MINA får, fåren är bara sååå kravlösa. Tror ingen kan förstå hur mycket harmoni de kan ge, får som kommer och tigger om min kärlek, bli kliade och omtyckta. När värsta ångesten kommer, då kunde jag sitta i timtal med dessa lurviga varelser.
Och min ensamhet på Myrbacken det är min batteriladdare, jag kommer säkert dö ensam, men det spelar ingen roll. Bara jag mår bra då. Ensam är jag stark, ensam får jag tänka mina egna tankar, ensam kan jag lösa problem. Att jag sedan fått äran att gifta mig med en med samma tankar och värderingar som mig, jag det är största vinstlotten. Och framförallt så kränker han mig inte, han utnyttjar mig inte utan han låter mig vara den jag är, och tycker om mig som den jag är och delar mina intressen. Hur bra får man ha det.
Jag menar inte att jag skall sitta ensam här, men min STORA trygghet är min gård mitt Myrbacken. Mina djur. Det är jag! Min trädgård, mina djur, det är verkligen mitt allt. Töntigt? Nej ett resultat av en ofrivillig barnlöshet, så respekterar du mina djur, och mitt sätt att leva, så respekterar du det jag aldrig fick. Barn.
Kram från Bondmoran på Myrbacken!